Sammanfattning

Svanskotan kan bli skadad (i värsta fall bruten) och även “hamna fel” under själva förlossningen. Även förlossningskomplikationer så som Episiotomi (klipp i perineum) och Sfinkterruptur (underlivet spricker) påverkar bäckenbottens förmåga att stabilisera svanskotan. En del kvinnor kan ha problem ända upp till något årefter förlossningen med vissa rörelser.

Jag kommer att ta upp dessa 4 förlossningskomplikationer som alla kan ge smärta i svanskotan

  • Svanskotan flyttas
  • Svanskotan bryts
  • Episiotomi (klipp i perineum)
  • Sfinkterruptur (underlivet spricker)

Ej medicinska råd eller anvisningar: I denna artikel kommer jag att beskriva hur vi behandlar patienter med smärta relaterad till svanskotan med massage och övningar. Denna artikel är inte avsedda att ge medicinska råd, behandlingsanvisningar eller användas i undervisning. Texten är delvis hämtad från utbildningen till Certifierad Terapeutisk gravidmassör (steg 2)

Förlossning

Episiotomi (klipp i perineum)

Episiotemi är ett snitt genom den vaginala väggen och perineum för att förstora den vaginala öppningen och underlätta förlossning. Detta kan i många fall ha stor påverka på bäckenbottens funktion och även hur svanskotan “hålls på sin plats”, då ärr bildningar i bäckenbotten påverkar dess elasticitet och rörelseförmåga.

Medio-lateral-episiotomyStudier visar att man löper högre risk att drabbas av sfinkterruptur vid användning av episiotomi. Episiotomi har använts i förbyggande syfte under lång tid för att undvika rupturer och för att reducera urin och fekal inkontinens

Episiotemi kan klassificeras i två typer:

  • Midline eller median – hänvisar till ett vertikalt snitt som är gjord från den nedre öppningen av vaginan mot ändtarmen.
  • Mediolateral – avser ett snitt som görs i en 45-graders vinkel från den nedre öppningen av slidan till endera sidan.

 

Sfinkterruptur

Sfinkterruptur innebär att kvinnans underliv spricker från slidan till ändtarmsöppningen. Sfinkterruptur kan uppstå i samband med vaginal förlossning och är en allvarlig komplikation. Detta har stor påverka på bäckenbottens funktion och även hur svanskotan “hålls på sin plats”!

För att förstå vilka delar av mellangården (perineum) som är skadad av rupturen samband med vaginal förlossning, delas rupturen in i fyra olika grader, varav 3.e och 4.e gradens ruptur kallas för sfinkterruptur.

  • 3.e gradens ruptur, innebär total eller delvis bristning i ytlig vävnad, muskler i perineum och analsfinktern, dock inte rektalslemhinnan.
  • 4.e gradens ruptur, totalruptur, innebär en bristing av rektalslemhinnan.

En svensk studie har visat att gynläge och huksittande förlossningsställning jämfört med sittande ställning innebar en fördubblad risk att drabbas av sfinkterruptur.

 

Episiotomi
http://o.cotot.com/kategori/kvinnliga-reproduktiva-systemet/episiotomi

Problem i bäckenbottenmuskulaturen i samband med graviditet och förlossning

https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/29480/Lovsund_Monika.pdf?sequence=1

Förekomst, eftervård och uppföljning av sfinkterruptur
i samband med vaginal förlossning.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:293735/FULLTEXT01.pdf

Gynekolog Ingrid Emgård svarar: Liksom hos andra däggdjur slutar ryggraden hos människan med svanskotor. Hos oss är svanskotorna 4-5 små rudimentära kotor som i tidig vuxenålder växer ihop till ett ben som kallas svansbenet. Själva ryggmärgen slutar en bit ovanför svansbenet.

Korsbenet som ligger närmast ovanför svansbenet ingår tillsammans med bäckenbenen och blygdbenen i själva bäckenringen eller det vi vanligen kallar bäckenet. I samband med en förlossning måste barnet passera från ingången av bäckenet, ner igenom bäckenet och så småningom vidare ut genom slidan och slidöppningen. Det innebär att förlossningskanalen inte bara består av muskulatur och mjukdelar utan till mycket stor del utgörs av hårt ben. Minst utrymmeskrävande och skonsammast för både mor och barn blir det, om barnet är normalstort, ligger med framåtböjt huvud och övre delen av nacken först och sedan roterar ner genom ett normalstort bäcken som aldrig varit utsatt för sjukdom eller skador. Så sker också i drygt 95 procent av alla förlossningar.

Av olika skäl kan det ibland bli ont om plats. Men flera möjligheter till hjälp i en sådan situation har vi naturligt tillgängliga. En viktig sådan hjälp är att barnets huvud mycket lätt kan omformas under förlossningen så att skalldiametern minskar och passagen genom kanalen går lättare. En annan viktig faktor är att i slutet av graviditeten sker genom hormonpåverkan en tillfällig uppmjukning eller “uppluckring” i mammans normalt fasta bäckenbensfogar, så att bäckenringen vid behov kan vidgas upp till flera millimeter när barnets huvud pressar emot inifrån. Även fogarna mellan svanskotorna är uppmjukade. Det innebär att svansbenet, som normalt ligger böjt i en båge inåt bäckenhålan, vid behov kan “fjädra” bakåt så att utrymmet innanför ökar. Utgör det ändå ett hinder under förlossningen bryts det lätt av, vilket betyder ytterligare en naturlig möjlighet till ökad plats för barnet.